Jeremia
Hotad, hatad, förföljd, föraktad
av kungar, makthavare ej beaktad
Ser, hör, förstår, delar, sörjer och gråter
talar om Gud som dömer och förlåter
Inledning
Detta är Jeremias ord, han prästson var
Hilkia prästen i Anatot var hans far
När Josia varit kung i i tretton år Jeremia första gången Guds röst hör
sedan fram till elfte året i kung Sidkias regeringstid Guds ord han framför
Tills folket bort i fångenskap fördes
hans varningsord i Juda hördes
(Jeremia 1)
Profetens kallelse och uppdrag
Herrens ord kom då till mig:
innan jag formade dig
innan du ur moderlivet gått
du utvald var och kallelse fått
ett heligt uppdrag du har
en profet för folket var
Hans kallelse jag besvarade med ett nej
jag är för ung, till att tala duger jag ej
Herren sitt ord ger mig då
säg ej att du är ung, gå
Gå dit jag dig för
mitt budskap framför
rädd ska du ej vara
jag ska dig bevara
Herren sin hand mot mig för
med den min mun han vidrör
Jag lägger mina ord, mitt budskap, i din mun idag
och ger dig makt över folk och riken av alla slag
Ryck upp, vräk omkull, bryt ner, försstör
bygg upp, plantera och helt nytt gör
Herrens ord kom till mig, vad ser du
jag ser en gren av mandelträd nu
Herren sa; Jeremia du har rätt sett
över mitt ord jag vakar, tills det frukt gett
På nytt inför en syn står
och frågan vad jag ser får
Kokande gryta i norr som lutar hitåt, blir mitt svar
Från norr olyckan in över landets inbyggare drar
Så säger Herren nu ska jag alla stammar i norr uppbåda
de ska komma, ställa upp sina troner, över Jerusalem råda
Städerna i Juda ska de besätta
Jag ska med hela mitt folk gå till rätta
Straffa för ondska och för att de mig övergett
De offereld tänt och åt andra Gudar offer berett
Mig har de inte sett
till egna ting de bett
Fäst upp dina kläder, res dig och framför allt vad du från mig hör
Var inte förskräckt, för då inför demjag dig skräckslagen gör
idag jag gör dig till en stark, befäst stad
en mur av koppar och järnpelare i rad
Då försvara dig mot hela landet du kan klara
mot Juda kungar, stormän, präster och en stor folkskara
De ska till angrepp mot dig gå
men du ska mot dem kunna stå
ty jag alltid med dig går
med hjälp under allt bistår
(Jeremia 1)
Klagovisorna
Tragiska fångenskapssånger
syndabekännelser, ånger
våld, skövlande död
dom, straff och stor nöd
Ögon av sorg tårade
hjärtan djupt sårade
Ur förtvivlans djupa grop
bitter gråt och klagorop
Första sången
Ack övergiven ligger hon, staden som förr var så folkrik
hon som var främst bland jordens alla folk är nu en änka lik
Ländernas drottning var
men nu en trältjänst har
Hon gråter bittert i natten, kinden våt av tårar ses
från gamla vänner ej heller till henne någon tröst ges
Sviken är av de som nära stått
då de över till fienden gått
Juda drivits i landsflykt efter nöd och vedermöda
bor nu bland främlingar lever i oro som föröda
Förföljarna upp hann
ingen flyktväg hon fann
Vägarna till Sion sörjer och lider
då ingen längre kommer till högtider
hennes portar övergivna står
hennes präster suckande går
de unga kvinnorna klagar
en bitter sorg henne jagar
Hennes fiender har makten tagit över
motståndare ej oro känna behöver
Herren har sitt straff henne gett
han hennes många synder sett
Till fångenskap hennes barn blev bortförda
av fienderna från Sion bortkörda
Sion har förlorat sin prakt
hennes furstar saknar all makt
är som hjortar som ej bete funnit
de är flyende vars kraft ut runnit
I sin nöd och hemlöshet minns nu Jerusalem
skatter hon ägt, sedan forna dagar, i sitt hem
När hennes folk föll i fiendehand, de alls ingen hjälp fick
hennes belackare såg på, skrattade, när hon under gick
Jerusalem har syndat svårt och därför hon avsky väcker
förr ärad, nu visad förakt, naken är, har inget som täcker
djupa suckar hon ut sänder
vill inte se, bort sej vänder
Orenhet fläckar hennes släp, sådant slut hon ej tänkt
ofattbart långt hon sjunkit, djupt i misströstan sänkt
se Herre eländet, misären som drabbat mig
hur fienden i triumf mot mig förhäver sig
Fienden ut sina händer räcker
mot alla hennes skatter sig sträcker
Hon fick se hedningar in i sin helgedom sig bege
de som du förbjudit i din församling, där ej vill se
Hela hennes folk suckar, söker efter mat för att överleva,
sina skatter mot bröd de byter för att morgondag få uppleva
Se Herre, se här!
föraktad jag är
Något sådant har ni aldrig sett, ni som gått vägen förbi
det onda som lades på mig, när såg ni någon så plågad bli
Herrens glödande vredes hårda slag
lät han mig drabba på lidandets dag
Ända ned mot mitt innersta, från höjden, han sin eld sände
gillrade snara för mina fötter, bort från mig sig vände
Han mig lämnat, övergett
ständig svaghet mig berett
Min synd gjorde han till en tungt ok som tyngde mig ner
min kraft är nerbruten och min nacke man nedböjd ser
Herren har mig övergett och utlämnat
åt övermakten han mig överlämnat
Alla kämpar jag ägde, blev av Herren föraktade
uppbåd samlades och de unga männen blev slaktade
Herren trampade Juda ner,
som i vinpress med druvor sker
Därför gråter jag, från ögonen tårar rinner
ingen som tröstar och ger mig nytt mod jag finner
Mina söner slagna till marken är
ty övermäktig var fiendens här
Ingen tröst får Sion när hon sträcker ut sina händer
Herren uppbådar grannfolken som mot Jakob sig vänder
Jerusalem nu avsky väcker
i hat de mot henne sig sträcker
Jag trotsade Herrens bud, så han har gjort rätt
lyssna nu alla folk, se jag har det ej lätt
mina unga män och kvinnor finns ej kvar
till fångenskap de bortförda blivit har
Kallade på mina älskare, svek som svar jag fick
mina präster och äldste i staden under gick
då de föda sökte få
för att livet behålla må
Herre se, jag är i nöd, mitt inre är i uppror
Jag trotsat dig, djup är ångern som i mitt hjärta bor
Ute har svärdet dräpt, på mina barn gjort slut
Inne härskar döden, det finns ingen väg ut
Alla omkring mig mina suckar hör, men ingen kommer och tröstar mig
Fienderna hör om min olycka, gläds över att den kommer från dig
Den dag som du förutsade, kom också
För ovännerna ska det som för mig gå
Döm dem för deras ogärningar och gör med dem som du mot mig gjort
mina synder har blivit straffade, hjärtat är tungt, mitt vemod är stort
(Klagovisorna 1)